Qita,
Det här är min lilla tik jag hade. En sån sprallig liten tjej och full av livsglädje.
Hon var så söt och ljuvlig från det jag såg henne första gången.
När hon blev glad så skrattade hon på riktigt. Hon drog upp läpparna i ett glatt smile.
Vi gick också på kurs, och hon var ett riktigt yrväder som jag hade fullt sjå med att få lite ordning på.
Hon älskade att springa fritt i skogen, hon riktigt flög fram.
När hon var ett år och tio månader, så fick hon sitt första epilepsi anfall.
Sen följde undersökningar och utprovning av medecin. Men anfallen fortsatte komma. Hon svarade inte upp på medecinen.
Min underbara levnadsglada solstråle. Det var med stor stor sorg jag fick låta henne somna in och slippa lida,det fanns inget alternativ,
Jag gråter fortfarande ibland över att det blev så jobbigt på slutet
Hon blev 2 år och 4 månader.........
Liten sa: " Men vad händer när vi är döda och borta,
kommer du att älska mig då, lever kärleken vidare?"
Stor höll Liten intill sig, medan dom såg ut i kvällsmörkret,
på månen och dom klart lysande stjärnorna.
" Titta på stjärnorna Liten, se så dom glittrar och lyser.
Det var längesen somliga av dom dog.
Men dom lyser fortfarande på kvällshimlen,
för du förstår Liten, att likt stjärnljus dör kärleken aldrig.......
DEBI GLIORI,
Kommentarer
Trackback
