Famous,



Våran Famousgubbe vandrade vidare över regnbågsbron nu i Februari-2010. Vi hoppas han har det bra där nu tills vi ses igen. Sorgen efter honom är fortfarande så kännbar,ett stort tomrum lämnade han efter sig. Han var inne på sitt 14:e år,tänk så lång tid han fick ändå finnas hos oss,och så mycket vi hann uppleva tillsammmans.
Han älskade sin  familj med stort hjärta, det kunde ingen ta miste på. En äkta ridgeback var han med mycket vilja och arbetsglädje. Två valpar fick han också fostra och ta till sitt hjärta, först Qita sen Peppe.
Åldern tar till sist ut sin rätt, och att inse att det är dags att till sist ta det jobbiga beslutet att skiljas det är inte lätt.
Du somnade in medan jag sakta vaggade dig,och din mjuka röda filt med stjärnor på hade jag lagt över dig.

                            För varje stjärna som faller
                       så önskar jag att du fanns hos mig
                      och varje stjärna som du ser på himlen
                             är en tår från mitt öga
                     en saknadens tår, för jag saknar dig så mycket,

                    Så slocknade en livslåga som brunnit med sådan
                              energi, kämpa och livsvilja.
                    Här skiljs våra vägar,nu kan vi inte längre ge varandra
                          kraft och stöd,
                   Men i våra hjärtan kommer du alltid att finnas kvar.
                                       Tack för allt Famous gubben,
                                           * 6/12 1996 - 22/2 2010 *

Qita,



Det här är min lilla tik jag hade. En sån sprallig liten tjej och full av livsglädje.
Hon var så söt och ljuvlig från det jag såg henne första gången.
När hon blev glad så skrattade hon på riktigt. Hon drog upp läpparna i ett glatt smile.
Vi gick också på kurs, och hon var ett riktigt yrväder som jag hade fullt sjå med att få lite ordning på.
Hon älskade att springa fritt i skogen, hon riktigt flög fram.

När hon var ett år och tio månader, så fick hon sitt första epilepsi anfall.
Sen följde undersökningar och utprovning av medecin. Men anfallen fortsatte komma. Hon svarade inte upp på medecinen.
Min underbara levnadsglada solstråle. Det var med stor stor sorg jag fick låta henne somna in och slippa lida,det fanns inget alternativ,
Jag gråter fortfarande ibland över att det blev så jobbigt på slutet

Hon blev 2 år och 4 månader.........

                    Liten sa: " Men vad händer när vi är döda och borta,
                    kommer du att älska mig då, lever kärleken vidare?"

                    Stor höll Liten intill sig, medan dom såg ut i kvällsmörkret,
                    på månen och dom klart lysande stjärnorna.

                  " Titta på stjärnorna Liten, se så dom glittrar och lyser.
                   Det var längesen somliga av dom dog.
                   Men dom lyser fortfarande på kvällshimlen,
                   för du förstår Liten, att likt stjärnljus dör kärleken aldrig.......
          
                                           DEBI GLIORI,

Goliat,



min andra hund, också en Berner sennen.En underbar kille med stort varmt hjärta.
Han älskade sin familj och var överhuvudtaget glad i människor. Men den han älskade mest var matte, mig alltså. Det var bara så. Vi gjorde ju så mycket tillsammans.

Vi gick olika kurser,lydnad, han provade på agility och spårning. Det gillade han nog mest.
Vi var ofta i skogen och jag la ut olika spår till honom.
Hans sista år så började han få problem med höfterna och blev väldigt stel och svårt att röra sig.
Man måste inse när det är dags att ta det svåra beslutet.
Jag minns den dagen fortfarande glasklart. Hur jag satt på golvet med hans huvud i mitt knä,och smekte honom mjukt medan han somnade in.
Det blev så fruktansvärt tomt utan honom. Ingen stor hund som låg på trappan i snöyra och njöt.
Han älskade nämligen snö och låg gärna ute fast det var kallt.
Det var min "bumsegubbe" Goliat blev nästan  9 år.........
                       
                          Gråt ej vid min grav
                          Jag finns ej där
                         Jag finns i solens
                         Spegelglans på havet
                        Jag finns i vindens lek
                         över sädesfälten
                        Jag finns i vintergatans
                              Stjärnehär
                       Och när du i tidig morgon
                        väcks av fågelsång
                        är det mitt voff du hör
                               vi möts.......

Freddy,



Han var min första hund, en Berner sennen. Jag minns fortfarande hur glad jag var när vi hämtade hem honom.
Det var midsommar, och ett underbart sommarväder. Vi hade en härlig sommar med lek och skoj, och att lära känna varandra.
Till hösten så gick jag valpkurs med honom, jätteroligt hade vi, och jag gladde mig åt våra kommande aktiviteter.
Men allt eftersom Freddy växte så började hans framben bli krokiga. Det blev undersökningar som visade att den ena benpipan i varje framben hade slutat växa, medans den andra fortsatte. Ett mycket ovanligt fenomen.
Vi valde att operera eftersom det fanns en chans att det skulle kunna rätta till sig. Man griper ju varje halmstrå.
Vi trodde det hade gått bra, men efter två månader så började han halta och hade mycket besvärligt.
Min lillgubbe skulle inte behöva lida. Han fick somna in endast 9 månader............
                 
                                   En kall nos
                            Ett par fuktiga ögon
                                 En varm blick
                       En tass som lyfts, och ett huvud läggs på sned
                             Öron som försöker uppfatta och förstå
                                          Din hund!


Regnbågsbron.....

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefullt för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så dom kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat,vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör.
Dom som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dom i våra drömmar från förr...

Djuren är glada och nöjda,utom för en liten  sak,
dom saknar alla någon väldigt speciell som dom varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dom att stanna upp och titta i fjärran,

Dess klara ögon är intensiva,kroppen börjar skälva.
Han/hon springer plötsligt ifrån gruppen,flyger över det gröna gräset,
benen bär fortare och fortare....
Han/hon har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga nospussar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i dom tillgivna ögonen på din hund
som så länge varit borta från ditt liv,
men aldrig från ditt hjärta,

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...........


RSS 2.0